Dödsriket

Så kommer ytterligare ett litet utdrag ur det som jag skriver på nu. Det kan framstå som lösa och ytterst självbiografiska fragment. Men jag kan lova att det kommer att komma en mordgåta, en hopplös intrig och en kärleksaffär av det allvarliga slaget. Det självbiografiska kommer på så sätt att vandra in och ut ur historien. Ramen är dock "död" och "saknad" och hur man kan förhålla sig till det.

Dödsriket

-          "Vi kommer att träffas igen, i Nangijala" 

      Pappa skrattade och hade ändå tårar i ögonen. Jag frågade honom hur det skulle se ut där. 

      "Jag kommer att sitta i solen, utanför en liten stuga, med far och morsan, och dricka en iskall öl. Det är en liten stuga, och jag har hunden Ajax där, en gås, en ko, en höna, och en tupp. Framför stugan finns en damm,och där ska du och jag fiska, sen när du kommer."

Vid dödsbädden, innan han blev medvetslös, erinrade jag och mamma honom om platsen i Nangijala. Vi sa att hunden, han skulle komma först, och sedan mamma. Det skulle gå så snabbt för pappa, det skulle kännas kortare än en dag, innan vi alla skulle vara samlade igen, hela familjen. Pappa sa att det var bra om vi dröjde, för han måste ju hinna reda ut en del med sin far först, över de där iskalla ölen. Och så skämtade han och sade, att ”ni får leta lite först, jag kommer inte fram direkt när ni kommer dit”.

Jag kan nästan le när jag tänker på den där platsen nu, och när jag tänker att medan tiden, livet, det känns så långt, och tomt, och ensamt utan pappa, så har det inte ens gått en dag för honom, och han väntar med en trygg vetskap som ingen av oss på jorden har.