1989
Solen hade börjat gå ner, den gick ner där bakom kullarna och åkrarna. Den gick ner över bondgården långt borta. Den var självupptagen när den gick ner. Den tog ljuset med sig från jorden. Oftast fanns några moln precis vid i horisonten, och deras undersida mörknade mot åkermarken.
Det fanns en stillhet i den skymningen, det var väl vinden som mojnade, och det var kanske hur gräshopporna sövde sin omgivning med sin sång, kanske var det bara åsynen av himlen som plötsligt var grön och rosa, och violett. Det finns inga riktiga skymningar i stan, här är det bara mörkt, långt innan solen har gått ner.
Dammen vid huset blev svart och mystisk i skymningen. Vi pratade om vad som skulle kunna finnas begravet där. Den är djup i mitten, flera meter. Jag fantiserade om att det skulle ligga människor på botten, från forntiden. Eller kanske sjöodjur, sådana som vi människor inte känner till. Vi visste med säkerhet att grannens glasögon låg någonstans i djupet, och hans ena sko. Dem hade han svärande tappat i vattnet, en varm sommardag när han var ute med flotten och hjälpte barnbarnet att lära sig simma. Jag skulle tycka att det vore så häftigt om man kunde tömma dammen och leta efter saker på botten. Men jag insåg att det omöjligt skulle låta sig göras, eftersom fiskarna då skulle dö, och det vore ju hemskt synd om dem.
Jag höll mitt fiskespö i handen, pappa hjälpte mig att byta drag. Det skulle vara ett gäddrag. De nappar bäst på kvällen, mellan sex och åtta, eller tidigt på morgonen, när diset över vattnet fortfarande ligger som en slöja genom vilken de första trevande solstrålarna försöker skära.
Efter det skulle vi äta middag, kanske framför teven i Blå Rummet. Vad jag minns bäst av maten där är mamma som rensade jordgubbar eller skalade potatis på trappan till uterummet. Det gjorde hon medan pappa hjälpte mig med fisket. Då åt man riktig grädde till jordgubbarna, och det godaste var den rosafärgade grädden, med socker, som var kvar då jordgubbarna ätits upp.
För lite aktion här? Jag vill bara att du ska få en bild av det vanliga, det triviala, eller de små guldkornen, klimparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar